Levnadsberättelsen ger grunden för en god omsorg

För att kunna ge den bästa omsorgen till den som bor på ett äldreboende, behöver medarbetarna veta så mycket som möjligt om den personen. Hur har livet sett ut,intressen, livsåskådning och mycket annat. Detta sammanställs vid inflyttning på boendet och brukar kallas för levnadberättelse.

Liselotte Björk och Inger Brolin från Demensakademin inom Vardagas systerorganisation Lära utbildar årligen hundratals medarbetare inom äldreomsorgen i bemötande av personer med demenssjukdom. De har lång erfarenhet av arbete med levnadsberättelsen. Den är oerhört viktig, och det allra viktigaste är HUR den används, menar de.

Liselotte: Ofta fokuserar vi mest på det medicinska kring den boende. Jag minns en anhörig som besviket sa, att mitt i allt medicinskt prat så var det ingen som frågade vem Lasse är. Börja alltså med att fråga VEM personen är. Allra helst personen själv, men om inte det går t. ex. på grund av demenssjukdom, fråga de anhöriga och bygg upp levnadsberättelsen genom barndom, ungdom, vuxen- och arbetsliv samt pensionärsliv.

Barndomen

Inger: När man blir äldre går man ofta tillbaka till minnena av mamma och pappa. Det är en bra utgångspunkt att börja prata om det. Hur var de? Hur levde du som barn? Var bodde ni, hade du syskon, hur såg dagarna ut? Hur var det i skolan? Vilka ämnen och lärare tyckte du om och inte? Det är bra att vara målande och detaljerad, det underlättar samtalet

Liselotte: Som äldre vill man ofta summera sitt liv. Även vid demenssjukdom finns de tidiga minnena kvar och det skapar trygghet att prata om föräldrar och syskon.

Vuxen- och arbetslivet

Liselotte: Den roll man haft i yrkeslivet finns ofta kvar även när man blir äldre. Här kan vi ha stor nytta av levnadsberättelsen. En del vill ha kvar den rollen och trivs med den, andra behöver hjälp att ta sig ur den. Jag minns en man med demenssjukdom som varit militär. Vid måltiderna blev han orolig. Vi kom på att det berodde på att han satt vid kortsidan av bordet – chefens plats – och då gick han in i chefsrollen. Det blev bättre när han fick byta plats till långsidan.

Inger: Om man flyttat mycket i sitt liv, kan det minnet också finnas kvar på äldreboendet. Den boende flyttar runt sina och boendets gemensamma saker, kanske till och med bär ut dem i korridoren. Omvänt, om man bott på samma ställe hela livet kan det bli en stor omställning att ryckas upp med rötterna vid flytten till äldreboendet.

Det personliga och sekretessen

Liselotte: Vi som medarbetare behöver också veta mer känsliga och personliga saker, som vilka partners den boende haft. Det är inte av nyfikenhet, utan för att kunna hjälpa så bra som möjligt. Självklart omfattas levnadsberättelsen av sekretess som all annan dokumentation i vården och omsorgen. Den är också ett levande dokument, som kan kompletteras och ändras. Den boende bestämmer hur levnadsberättelsen ska hanteras efter att hen har gått bort. Till exempel om den ska förstöras eller om de anhöriga får ta del av den.

Inger: Det är viktigt att vi anpassar oss till den boendes personlighet. Har hen till exempel varit morgonpigg, jobbat natt, har svårt att sova, är sällskaplig eller vill vara för sig själv.

 

Rädslor och glädjeämnen

Liselotte: Är personen rädd för något? Vid demenssjukdom får man svårare att använda de försvarsmekanismer man byggt upp mot sina rädslor i livet. För att kunna hantera rädslan, behöver vi veta vad den handlar om. Är personen till exempel rädd för tandläkaren, kan det hjälpa om tandvårdspersonalen som kommer till boendet inte har vit rock på sig.

Inger: Det är förstås minst lika viktigt att fokusera på glädjeämnen. Vad har personen tyckt om att göra, intressen, hobbies? Musik kan väcka minnen och verka lugnande, vi kan till exempel sjunga in en boende i duschen med en vårdasång! Kanske man vill vara med och laga mat eller vattna blommor, känna sig delaktig.

Sammanfattningsvis handlar användandet av levnadsberättelsen om att det som varje person har med sig är viktigt för att ge bra omsorg. Några avslutande tips från Liselotte och Inger:

  • Sekretess gäller även levnadsberättelsen
  • Håll berättelsen levande och fyll på med mer information när du önskar och kan
  • Tänk på att de små detaljerna kan vara viktiga för att öka förståelsen om den boendes tidigare liv
  • Kunskap om tidigare vanor är värdefullt för att kunna ge omsorg på ett personligt sätt men vi ska alltid vara lyhörda för att människor ändrar sig hela livet igenom och anpassa vår omsorg till det.

 

Se vårt seminarium på temat Min levandsberättelse

Donec elit. ipsum massa luctus amet, efficitur. venenatis Aenean eleifend