På äldreboendet Nattsländan är prioriteringarna klara: Aktiviteter med de boende kommer alltid i första hand. Och inte vilka aktiviteter som helst, utan just de som de boende önskar – här och nu.
Kortspel pågår för fullt på avdelningen Rubinen. Kurt (bilden ovan till vänster), som bott på Nattsländan i cirka två år, spelar skitgubbe med undersköterskan och demensspecialisten Niklas Horn (bilden ovan till höger). De ser ut som vilka kompisar som helst. Senare i veckan är det dags för besök i den närliggande simhallen – precis som vanligt.
”Men då får jag bara använda en arm, för annars simmar jag ifrån dig”, säger Kurt och tittar retsamt på Niklas.
De skrattar gott tillsammans och berättar sedan att även en skogstur står på schemat.
”Jag får se till att ni andra inte går vilse – jag har varit scout!”, fortsätter Kurt sin skämtsamma jargong, skrattar ännu mer och talar om att han alltid har gillat att vara i skogen.
På äldreboendet Nattsländan i Bunkeflo i Malmö finns plats för 36 omsorgstagare som bor på fyra olika avdelningar beroende på behov och bakgrund. Här finns yngre personer med demenssjukdom, personer med psykiska diagnoser, Huntingtons sjukdom och förvärvade hjärnskador i varierande åldrar, samt äldre med demens med särskilda behov.
En av de boende är Anna Mårtenssons bror Pelle, 58 år, som kom till Nattsländan i maj.
”Vi är supernöjda – personalen är guld värd. När vi kommer på besök är det ofta tjo och tjim på avdelningen med musik eller film. Personalen och de boende är tillsammans och de åker ofta iväg med minibussen på olika utflykter”, säger Anna Mårtensson och fortsätter:
”Pelle har till exempel varit på motormässa och trav. Eller en så enkel sak som att åka till Limhamn och ta en glass! Det betyder jättemycket att Pelle får göra sådant han gillar.”
För egen del uppskattar Anna Mårtensson den familjära stämningen på Nattsländan. Det bidrar till att besöken hos hennes bror blir fina stunder.
”Man känner sig som hemma! Vi sätter oss i soffan och personalen bjuder ofta på fika – det är mysigt!”
På Nattsländan är personaltätheten extra hög – på nio lägenheter jobbar dagtid tre undersköterskor – vilket bland annat är viktigt för att kunna anpassa aktiviteterna, berättar verksamhetschef Emica Silow (bilden till vänster).
”Vår uppgift är att erbjuda våra boende meningsfulla aktiviteter som sätter guldkant på tillvaron. Men det kan vara utmanande att väcka engagemang. Då är det viktigt vi har tillräckligt med personal – när någon plötsligt säger ”nu jag vill gå ut”, ja, då ska vi kunna göra det – disk och tvätt får vänta.”
Emica Silow understryker också att det är viktigt att inte utgå från sig själv eller en förutfattad mening av vad som är en meningsfull aktivitet. Det är alltid de boendes behov – just här och nu – som styr. Varje boende har en egen kontaktperson i personalen med särskilt ansvar att känna av vad den enskilda varje dag vill och klarar.
”Vi gör allt möjligt här på Nattsländan! Nyligen hjälpte vi en boende att komma iväg och tatuera sig, men en meningsfull aktivitet kan också vara att bara sitta en stund med en äldre, hålla i handen eller bläddra i ett fotoalbum”, säger Emica Silow
Och så gäller det att inte sluta fråga om aktiviteter, avslutar hon.
”Bara för att en boende sa nej igår betyder det inte nej idag. Vår personal kan erbjuda en aktivitet 100 gånger och den 101:a kanske vi får ett ja!”