För tredje året i rad flyttar kycklingar in på Vardagas äldreboende Villa Hertig Knut i centrala Halmstad. Initiativet kommer från aktivitetspedagogen Jessika Lindqvist, som tycker om att dela med sig av sina djur hemma från gården.
Tidigare har Jessika jobbat som undersköterska på Villa Hertig Knut, men sedan 1,5 år tillbaka är hon aktivitetspedagog på boendet.
– En del av mitt ansvar som aktivitetspedagog är ju att få in djur i omsorgen, säger Jessika. Och för mig blir det ju väldigt lätt, när jag själv har en egen liten gård med alltifrån grisar och lamm till katter och höns.
Från ägg till sällskapsdjur i trädgården
Många av de boende har själva bott på gård och haft egna höns tidigare i livet, så för tre år sedan kom Jessika på idén att ta med sig några av sina egna kycklingar till boendet över våren och sommaren.
– Första året tog jag hit befruktade ägg som vi la i en äggkläckningsmaskin, berättar Jessika. Det var väldigt uppskattat att följa kläckningen på så nära håll. Året därpå hade jag med mig min höna Maja och hennes befruktade ägg, som hon fick ruva i ett litet hönshus i trädgården. Efter 28 dagar kläcktes kycklingarna, och så gick de omkring här i trädgården hela sommaren.
I år har hon med sig tre silkeskycklingar, som har skapat stor entusiasm hos de boende.
– Det blir en helt fantastiskt härlig stämning på boendet när kycklingarna kommer varje vår. Många blir helt till sig av att få hålla i dem och gosa med dem varje dag!
”När en person som tidigare inte pratat plötsligt börjar prata”
Förutom glädje så väcker djuren också en känsla av omhändertagande och gemenskap.
– En stor del av dagen kretsar helt plötsligt kring någonting annat än sig själv, och det kan vara härligt, säger Jessika. Att ta sig ut för att hälsa på kycklingarna, se efter hur de mår, ge dem mat, och smygmata med en bit av eftermiddagskakan… det ger så mycket.
– Det mest fantastiska som jag har varit med om var när en boende som inte pratat innan, helt plötsligt började prata med kycklingarna. Det var så otroligt berörande och fint!
Näst på tur står Jessikas kattungar, och hon hoppas också på en kommande griskulting.
– Det beror lite på hur djuret är som person också, berättar Jessika. Är det ett socialt djur som gillar människor så försöker jag alltid att få till ett besök. För djurbesök vill vi fortsätta med här, så länge och så ofta vi bara kan!