Naima – målningen ger gemenskap och bygger broar 

Vi träffar Naima som just nu är aktuell efter att ha varit med i programmet “Lerin på Äldreboendet” som sänds i SVT, programmet handlar om åldrande, konst, minnen och demens.

Naima själv utstrålar energi, har rosa hår, piercingar och flera tatueringar som hon gärna visar upp. Hon beskriver sig själv som en naturmänniska och berättar att programmet har blivit en ljuspunkt i vardagen. Trots att hon inte längre kan måla själv, på grund av en skada i armen, njuter hon av att vara en del av processen och att se andra skapa. 

Så för Naimas fel har deltagandet i hennes fall handlat mindre om färg och penslar och mer om att återuppleva stunder från förr och hitta en viktig känsla av samhörighet och gemenskap. 

– Jag tycker om att se hur andra målar och skapar. Själv kan jag inte måla längre, men jag älskar att vara en del av det, berättar hon. 

Målning har blivit ett nytt sätt för henne att uttrycka sig, men också ett viktigt verktyg för att väcka minnen och känslor – en bro mellan det förflutna och nuet. 

Gemenskap och samtal genom skapande 

Skapandet handlar inte bara om konstverk – det handlar kanske allra mest om att skapa gemenskap. För Naima innebär aktiviteter som målning att samtalen utvecklas och vardagens stillhet bryts. För många av deltagarna blir det därför ett viktigt inslag som hjälper dem att känna sig mindre ensamma. 

– Jag tittar på de andra och njuter av att se vad de gör. Det väcker samtal också, säger Naima.

Samtalen som uppstår är värdefulla. De skapar nya minnen, för deltagarna närmare varandra och stärker relationerna sinsemellan.

Att ha något att se framemot gör stor skillnad 

För Naima är deltagandet en mycket välkommen omställning som bjuder på en chans att få vara en del av något spännande. De små förberedelserna inför varje tillfälle: aktivitetsansvariga som roddar med planeringen, samtalen som uppstår, riggningen av kamerorna och glädjen i att möta alla, ger henne inte bara spänning och struktur i vardagen utan kanske allra viktigast, något att se fram emot. 

– Att få något att se fram emot gör så stor skillnad. Det är så värdefullt, säger hon. 

Trots att Naima inte kunnat måla har hon ändå känt sig inkluderad och sedd. För henne har det inte bara handlat om färger och former, utan mer om vänner och umgänge.