Nyheter

Maj-Britt fick en trygg sista tid på Villa Hovstallet

En person ler mot en brun hund

˗ Vår mamma var trygg här och fick en fin sista tid i livet. Hon som gjort så mycket för alla andra, fick själv bli omhändertagen. Jag önskar att alla gamla kunde få ha det så. Vi gjorde ett bra val, säger Maria, vars mamma Maj-Britt bodde på Vardagas äldreboende Villa Hovstallet i centrala Uppsala under sina två sista år.

Maj-Britt flyttade in på Villa Hovstallet i oktober 2020 efter flera fallolyckor i hemmet, där hon drabbades av svåra benbrott. Hon kunde inte bo kvar hemma och efter kontakt med kommunens biståndshandläggare fick hon plats på boendet. Maj-Britt trivdes från första stund.

˗ Att maten tillagas på plats på Villa Hovstallet var något som mamma uppskattade. Hon var kräsen, en riktig matmamma som lagade god mat och bakade mycket. Så om hon sa att något var gott, så var det ett fint betyg, säger Maria.

Duktiga medarbetare och bra läge

Maj-Britt fick fin kontakt med personalen och var väldigt nöjd med deras insatser. Maria ger ett exempel:

˗ Mamma ville vara fin i håret och fick dagligen hjälp med papiljotter. Till och med sista veckan, när hon var sängliggande. Personalen är verkligen jättebra, verksamhetschef Karin Bondestam har rekryterat duktiga medarbetare, berömmer Maria, som själv tidigare arbetat i kommunens omsorgsförvaltning.

Maria bor inte långt från Villa Hovstallet.

˗ Det kändes tryggt att kunna komma förbi eller ringa när man ville. Det finns fina gemensamma utrymmen där vi kunde ses, boendet är rymligt och fint. Vi tyckte särskilt om den stora salen på översta våningen. Den lånade vi till flera privata sammankomster och där ordnas trevliga aktiviteter. Den stora balkongen med soligt läge och utsikt över Uppsala domkyrka är härlig, säger hon.

Det centrala läget har flera fördelar, menar Maria. Det är nära till centralstationen, butiker och service. En promenad med rullstolen i kvarteren runt om är enkelt. För barnbarnen finns en lekpark.

Terapihunden som förstod

Sommaren 2022 ramlade Maj-Britt vid två tillfällen och fick svårt att äta. Hon förstod själv att slutet närmade sig, men kände sig trygg och redo.

˗ Mamma fick den bästa omsorgen även den sista tiden. Hon fick sprutor mot illamående och kunde dricka vatten och kaffe. Den sista veckan fick hon besök av terapihunden Gissa, som gick in i rummet och la sin nos på mammas hand i flera minuter. Det var något som Gissa aldrig gjort förut, berättar Maria.

˗ Vi fick ett fint avsked, mamma somnade in lugnt och stilla. Vi knöt ihop det hela genom att ha minnesstunden i den stora salen på Villa Hovstallet och då kunde även medarbetarna vara med.

Maj-Britts dotter, Maria Lindblad, och terapihunden Gissa på Villa Hovstallet