Självbestämmanderätt – Vem fattar beslut åt en person som själv inte har förmågan?
Får jag bestämma över mig själv när jag blir gammal? Eller är det någon annan som tar besluten åt mig? Helena Röden, utbildare inom demenssjukdom, berättar mer om vad självbestämmanderätt innebär, hur man kan förbereda sig – och hur närstående kan stötta på bästa sätt.
Självbestämmanderätten är en grundläggande rättighet även inom äldreomsorgen. Att få behålla så mycket som möjligt av sin livsstil och sina vanor är avgörande för välbefinnandet. Men när kognitiva sjukdomar som demenssjukdom påverkar beslutsförmågan kan det uppstå utmaningar.
På Vardagas äldreboenden strävar vi alltid efter att balansera omsorgen med respekt för självbestämmanderätten.
Vad innebär självbestämmande inom äldreomsorgen?
Självbestämmanderätten innebär att ingen kan tvingas att göra något mot sin vilja – även om närstående eller personal har en annan uppfattning om vad som är bäst. Alla har rätt att fatta beslut om sitt liv, oavsett ålder eller hälsotillstånd. Det kan handla om:
- hur du vill ta emot vård och omsorg
- vad, när och hur du vill äta
- hur du vill klä dig
- hur du vill spendera din dag.
– Personer med kognitiv sjukdom kan ha svårt att uttrycka sina önskemål, men det betyder inte att de saknar rätt att påverka sin vardag. Inom äldreomsorgen tolkar vi både kroppsspråk, mimik och tidigare vanor för att förstå vad personen vill och behöver, berättar Helena Rödén, undersköterska och utbildare inom demenssjukdom.
Självbestämmande och framtidsfullmakt – vad gäller?
Ett sätt att underlätta framtiden är att teckna en framtidsfullmakt. Det innebär att du utser en annan person som får företräda dig om du inte längre kan fatta beslut själv. Framtidsfullmakten innehåller det du önskar – allt från ekonomi till omvårdnad.
– Det är ett klokt sätt att behålla inflytande. Men det är också viktigt att komma ihåg att vi förändras genom livet. Sjukdomar kan förändra både vanor och önskemål, säger Helena.
En person som skrivit i sin framtidsfullmakt att hon vill duscha varje morgon, kanske inte alls känner sig bekväm med det när hon flyttar till ett äldreboende. Då är det den aktuella viljan som ska respekteras.
– Självbestämmandet gäller alltid i nuet. Därför kan du känna dig trygg med att framtidsfullmakten endast stöttar dig, och inte kan tvinga dig mot din vilja, förklarar Helena.
Självbestämmande kräver rätt förutsättningar
Självbestämmande handlar inte bara om att få välja – utan också om att kunna förstå vad valet innebär. För personer med kognitiv sjukdom kan det vara svårt att ta ställning till en fråga som känns abstrakt eller innehåller för många alternativ. Då är det lätt att tacka nej, även till något som man egentligen skulle må bra av.
– För att självbestämmandet ska bli meningsfullt behöver vi skapa trygghet och anpassa vårt bemötande. Det kan handla om att ställa frågor på ett tydligt sätt, ge tid att fundera eller att vara en person som känns igen. När vi skapar rätt förutsättningar stärker vi möjligheten att personen kan uttrycka sin vilja och vara delaktig på riktigt, säger Helena.
Exempel: Så ställer du frågor med rätt förutsättningar
Fråga utan rätt förutsättningar: “Vill du följa med på promenad idag?”
Negativt resultat: Inger tackar nej. Hon minns inte hur mycket hon uppskattade vårblommorna ute igår, vet inte vart promenaden går, hur lång tid det kommer ta eller om hon är rätt klädd. Hon känner sig osäker.
Fråga med rätt förutsättningar: “Jag tänkte gå ut och titta på vårblommorna en liten stund – vill du göra mig sällskap?”
Positivt resultat: Nu blir det lättare för Inger att säga ja. Hon förstår vad som ska hända och känner sig trygg med vad hon svarar på.
Om närstående tycker olika
Ibland vill närstående olika kring personens omvårdnad och är inte alltid överens med självbestämmandet eller personalens omvårdnad. Det kan vara svårt att se och acceptera att en älskad person förändras. Det som tidigare var självklart kanske inte längre är det.
– Det kan kännas trist att se sin mamma äta ensam i lägenheten istället för i matsalen med de andra. Men kanske är det så hon vill ha det nu, även om hon hade gjort annorlunda förr? Vid sådana tillfällen är det viktigt att fråga henne, respektera hennes val och förstå orsaken till det, säger Helena.
Att ta hänsyn till personens nuläge, tidigare vanor och självbestämmande är inte alltid enkelt. Här behöver närstående, omsorgspersonal och personen själv samarbeta för att hitta den bästa lösningen.
Självbestämmande i de små detaljerna
Även små saker i vardagen, som klädval eller frisyr, är en del av självbestämmandet. De påverkar självkänslan – och kan ha stor betydelse för hur vi känner igen oss själva.
– Ett tips är att köpa kläder som personen tycker om, men i en större storlek, så det blir lättare att klä sig själv – inte bara mjukiskläder för att det är mest bekvämt. Frisyrer kan också betyda mycket. En mamma som alltid haft lockigt hår kanske inte känner igen sig om hon klipps kort, säger Helena.
Inom Vardaga strävar vi efter att respektera både individens självbestämmande och de närståendes erfarenheter. Målet är en trygg och meningsfull vardag där varje person får vara med och bestämma – även när det gäller mjuka värden.
– Kom ihåg att prata med varandra. Hellre för mycket än för lite. Många önskar att de tagit samtalet i tid, innan sjukdomen slog till, avslutar Helena.
Är du nyfiken på Vardaga?
Du är varmt välkommen att besöka oss! Vi finns på flera platser runt om i Sverige och erbjuder visningar både på plats och digitalt. Kontakta den verksamhet du är intresserad av.
Praktiska exempel på självbestämmande
Vad gör man om pappa plötsligt inte vill duscha? Eller om mamma inte vill flytta till ett äldreboende? Vi delar med oss av praktiska exempel på hur vi hanterar självbestämmande – även när det blir svårt.