Nyheter

Vänskap på äldreboendet: “Här har jag alltid sällskap om jag vill”

26 februari, 2026
Arne och Björn fikar tillsammans

Vänligen acceptera statistics, marketing cookies för att se denna video.

Många som står inför en flytt till äldreboende bär på en oro. Blir livet mindre? Tystare? Mer ensamt? På Vardagas äldreboende Villa Bromsten i Spånga beskriver tre män något helt annat. De berättar om gemenskap som finns där när man vill – och om att samtidigt ha sin egen lägenhet att dra sig tillbaka till.

Ensamhet är vanligt bland äldre. När nätverket minskar eller orken sviktar kan dagarna bli tystare. Kanske äts måltider ensam, och samtalen blir färre.

Det är just här ett äldreboende kan bli mer än omsorg. Det kan också bli en plats för sammanhang, med vardagliga samtal, gemensamma måltider och känslan av att höra till.

Björn, som bor på Villa Bromsten, beskriver skillnaden tydligt:

– Här har jag alltid sällskap om jag vill. Att sitta ensam är värdelöst.

Från osäkerhet till “två hyggliga gubbar vid maten”

Björn flyttade in för drygt ett halvår sedan. I början kände han sig osäker. Han visste inte vad han kunde förvänta sig.

– Först satt jag ensam i min lägenhet och käkade. Och det blev fel. Men efter ett tag träffade jag två hyggliga gubbar i matsalen, Arne och Lars-Gunnar. Och med hjälp av dem blev det mycket bättre. Att jag skulle hitta vänner här hade jag inte räknat med, berättar han.

Arne flyttade in samtidigt som Björn, och Lars-Gunnar året innan. Idag äter de tillsammans alla tre, berättar historier och skrattar ofta. Samtidigt bor de i varsin lägenhet, med egna rutiner och egna liv.

– Det är helt normalt att känna tvekan inför en flytt. Det är en stor förändring. Men man måste inte ha alla svar innan man tar steget. Mitt råd är att våga pröva, säger Lars-Gunnar.

Gemenskap när man vill och privatliv när man behöver

En oro för Arne var att han skulle förlora sin frihet. Så blev det inte.

– Jag kan gå och komma som jag vill. Jag hälsar på familjen, går till affären och gör det jag känner för, säger han.

Samma sak gäller gemenskapen på boendet.

– Jag väljer själv när jag vill umgås. Ingen tvingar mig. Ibland sitter vi och pratar i timmar. Sen drar jag mig tillbaka en stund, och så ses vi till middagen igen, berättar Arne.

Mellan måltiderna kan det bli en omgång Yatzy, en sväng till gymmet eller musik. Ibland räcker det att sitta bredvid varandra och småprata eller titta på tv.

Ett nytt kapitel – inte ett avslut

Det som överraskat Lars-Gunnar mest är hur gemenskapen alltid finns där.

– Här är du aldrig ensam, om du inte vill. Om du vill ha sällskap så finns det alltid någon här, berättar han.

Återkommande aktiviteter ger dagarna en tydlig rytm, instämmer de alla tre. Det är alltid frivilligt att delta.

– Vi brukar gå på sittgymnastik ihop. Och på fredagar serveras en eftermiddagsdrink, och till jul och påsk dukas det för fest. Det är någonting som personalen är duktiga på, säger Lars-Gunnar.

Många oroar sig för att livet ska bli mindre efter en flytt. För de tre männen på Villa Bromsten blev det tvärtom.

– Att jag kunde trivas så bra som jag gör nu, det har överraskat mig, avslutar Björn.

Läs mer om Villa Bromsten