Allhelgona på Vardaga: “Ingen ska behöva minnas ensam”

Alla helgons dag är för många en tid för stillhet, ljus och minnen. På Vardagas boenden blir det ett tillfälle att ge plats för både sorgen och gemenskapen, och att påminna varandra om att ingen ska behöva minnas ensam. 

På Villa Djäknegatan i Uppsala planerar Rebecka Boman, undersköterska och aktivitetsansvarig, årets Allhelgona-firande med fokus på gemenskap och delaktighet. Samtidigt berättar Marco Maraboli, verksamhetsutvecklare på Vardaga, om varför dagen är så viktig i verksamheterna och hur den knyter an till Vardagas sätt att arbeta med värdighet och omtanke.

– Det är en dag som betyder mycket för många som bor hos oss. Flera har vuxit upp med att man under Allhelgona stannar upp, minns och tänder ljus för dem som inte längre finns. Det blir ett sätt att tillsammans få dela en stund som många känner igen, och påminna varandra om att ingen ska behöva minnas ensam, säger Marco. 

När minnen blir till samtal

För Rebecka handlar Allhelgona om mer än en ceremoni. Hon beskriver det som en möjlighet att låta känslor få ta plats och skapa gemenskap. 

– Det ska finnas tid för samtal och utrymme för känslor. Många av de som bor här har personer de saknar – partners, vänner eller familj. Helgen handlar om att lyfta de minnena, prata om dem och göra något fint av det, och inte känna sig ensam med känslorna, säger hon.

Vardaga arbetar aktivt med att bryta ensamhet och bygga relationer, oavsett högtid eller inte. Aktiviteter, stora som små, är viktiga verktyg.

– För att motverka ensamhet försöker vi skapa tillfällen där man kan känna sig delaktig. Det kan vara en promenad, ett samtal i köket eller att man målar naglarna tillsammans. Allt behöver inte vara uppstyrda aktiviteter – det är ofta de små sakerna som betyder mest.

Att våga prata om döden 

Döden är en naturlig del av livet, men också något som väcker starka känslor. Rebecka berättar att det är viktigt att skapa trygghet även i de samtalen. 

– Döden är alltid närvarande, särskilt på ett äldreboende. Många har förlorat någon nära eller tänker på sin egen bortgång. Därför behöver vi våga prata om det. Är man rädd för döden? För smärtan? För att lämna sina närstående? När vi vågar prata om det blir det ofta mindre skrämmande.

Marco instämmer och lyfter omtanke och respekt. 

– Vi vill skapa en gemenskap där alla känner sig sedda, oavsett om man vill prata, delta i aktiviteter eller bara vara stilla en stund. Att bära på sorg kan kännas tungt, men när vi gör det tillsammans blir det oftast lite lättare, säger han. 

På Vardagas boenden runt om i landet kommer ljusen tändas, minnen delas och samtalen fortsätta.

Följ oss på Instagram för att se mer