Alla behöver vi närhet, även på äldre dar

Alla behöver vi närhet, även på äldre dar. Det kan låta självklart, men är kanske inte alltid så enkelt. Coronapandemin är ett konkret exempel på svårigheter att mötas fysiskt. Det finns också många fördomar om närhet mellan gamla människor. Hur kan äldreomsorgen hjälpa till och vad kan vi göra själva?

Liselotte Björk från Lära och Anna-Karin Ehdwall från Vardaga har båda stor erfarenhet av de frågor som anhöriga och medarbetare kan ha om närhet till och mellan äldre människor. Vi mötte dem för ett samtal om närhet, beröring, kärlek och erotik på äldre dar.

I pandemitider är det svårt med fysisk kontakt. Vad gör brist på närhet med oss?

Den digitala tekniken ger oss möjlighet att mötas utan ses fysiskt. Kan det ersätta närhet och beröring?

”Fysisk närhet är livsviktigt, det tar fram ämnen i kroppen som får oss att må bra, som hormonet oxytocin och endorfiner. Tänk till exempel när ett barn har ramlat och slagit sig, hur vi tröstar med fysisk närhet. På sikt kan brist på beröring leda till depression”, säger Anna-Karin Ehdwall.

Den digitala tekniken ger oss möjlighet att mötas utan ses fysiskt. Kan det ersätta närhet och beröring?

”Visst ser vi varandra, men saknar kramen. Ögonkontakt är dock också viktigt och det kan man få även digitalt, eller på avstånd från varandra. Det ger en känsla av att bli uppmärksammad och sedd”, säger Liselotte Björk.

Vad kan vi då göra för att motverka brist på närhet?

Utifrån sina kunskaper och erfarenheter inom äldreomsorgen listar Anna-Karin och Liselotte några punkter:

  • En varm dusch eller bad känns skönt för kroppen
  • Vira in sig i en filt eller täcke kan ge en känsla av beröring
  • Krypa upp i soffan och mysa
  • Har du hund, klappa den, det frigör må bra-hormoner
  • Du kan också klappa dig själv eller något mjukt
  • Knåda en deg
  • Smörja in händer och fötter med en skön hudkräm – det finns extra många beröringsreceptorer på dessa kroppsdelar
  • Dofter kan ge välbehag, som parfym eller ett klädesplagg som den du saknar använder

Kort sagt: Ge dig själv och din kropp lite kärlek. Kan besökare eller omsorgspersonal ge en liten klapp på ett smittsäkert sätt, så är det extra fint.

Beröring är alltså viktigt, men det finns också personer som har svårt för fysisk närhet. Hur hanterar man det?

”Överarmen och skuldran är neutrala områden på kroppen, man kan försöka att lägga handen där. Händerna kan vara mer känsligt. Den som inte tycker om beröring kan dock uppskatta att dansa, få håret fixat eller hjälp att smörja in händer och fötter. Det viktiga är att alltid vara respektfull och fråga hur personen vill ha det”, understryker Liselotte och Anna-Karin.

Kan man ha en partner när man bor på ett äldreboende?

Liselotte Björk leder Demensakademin, som bland annat utbildar omsorgspersonal och anhöriga i bemötande av äldre. En fråga som ibland kommer upp vid utbildningarna är om man kan ha en partner när man bor på ett äldreboende. Självklart har närhet och kärlek inget bäst före-datum. Här gäller det som är grundläggande i allt omsorgsarbete, att den som jobbar inom omsorgen är skyldig att anpassa sig till individerna på äldreboendet, inte tvärtom.

”Det är viktigt att prata om hur personen vill ha det. Vill den boende exempelvis ha en ostörd stund med sin partner, ska man säga det till omsorgspersonalen. Ett talande exempel från hemtjänsten är hur man av praktiska skäl flyttade isär sängarna hos ett äldre par. Det ledde till sömnproblem, eftersom makarna var vana vid att sova med kroppskontakt mellan sig”, berättar Liselotte Björk.

Relationer och demenssjukdom

Det kan låta enkelt, men så är det inte alltid. Anna-Karin Ehdwall berättar om en förtvivlad dotter, vars demenssjuka mamma förälskat sig i en man på sitt boende. Kvar hemma fanns den ledsna pappan. Hur kan man hantera en sådan situation?

”Det är lätt att sitta här och vara logisk, men det är förstås en svår situation. En demenssjuk person kan ha glömt att hen redan har en partner. Eller så blandar hen ihop den gamla och nya partnern. Det finns inga enkla och entydiga svar. Det viktiga är att stötta de anhöriga så de får prata om det som händer, hur det känns just för dem”, säger Liselotte Björk.

Omvänt så händer det också att en frisk anhörig inte orkar längre, när ens partner blir sjuk.

”Det är ofta förknippat med skam och skuldkänslor, men man känner att den sjuke inte längre är samma person som man förälskade sig i. Ett exempel är en man som verkligen brydde sig om sin demenssjuka hustru, men som behövde närhet och därför träffade andra. Hustrun gick från att vara partner till vän och det fungerade för dem båda”, fortsätter Liselotte Björk. Anna-Karin och Liselotte understryker att man inte får skam- eller skuldbelägga i dessa sammanhang, utan försöka tala om sina känslor. Omsorgspersonal och vänner kan lyssna och ge stöd.

Till sist: Vilket är då omsorgsmedarbetarnas ansvar? Måste inte de tala om för de anhöriga om en boende blir förälskad i en ny partner? Ska de ingripa? Svaret är definitivt nej.

”Även som boende på ett äldreboende med eventuell demenssjukdom har man rätt till ett privatliv. Personalen får inte bara ringa och berätta för anhöriga och de får inte dela på ett par som vill vara tillsammans. Om den ena parten inte är intresserad av den andres närmanden, måste medarbetarna förstås ingripa”, förklarar Liselotte Björk.

Återigen, respekt för den boendes rätt till självbestämmande och egen vilja. En god och naturlig utgångspunkt för allt arbete och bemötande inom äldreomsorgen.

Se vårt webinarium i efterhand

Boktips om närhet på äldre dar

  • Emma Hamberg: Resten av allt är vårt
  • Gunilla Matheny: Handtag, famntag, klapp eller kyss
  • Kerstin Uvnäs Moberg: Lugn och beröring