Emma är demensansvarig nattundersköterska

Emma Thomasson är demensansvarig nattundersköterska på Vardagas boende Lindgården, Broby i Skåne. Här berättar hon om sitt arbete.

Lindgården är sedan 2019 certifierat enligt Vardagas koncept Demensakademien. Vad innebär det och hur påverkar det hur ni jobbar?

– Vi ska alla ha gått Demensutbildningen och arbeta utefter den. Vi arbetar med självbestämmanderätt och vi har reflektioner på våra arbetsplatsträffar. Syftet med reflektionerna är att se till att vi arbetar med personcentrerad omvårdnad, att vi ser varje individ.

– För mig är det en trygghet, att veta att vi alla arbetar mot samma mål.

Hur är det att arbeta med personer som har en demenssjukdom?

– Jag har alltid brunnit lite extra för personer med demenssjukdomar, att få vara deras ”röst”. Det är alltid intressant att lära känna människor. Jag tycker mycket om att arbeta som jag gör och att det finns utmaningar i varje arbetspass.

Vad är det som skiljer att ta hand om en person med en demenssjukdom mot en person med somatiska sjukdomar?

– Många gånger vet en person med somatiska sjukdomar vad han eller hon vill och hur hen vill ha det. Personen kan oftast själv berätta vad hen önskar. En person med demenssjukdom vet inte alltid vad hen vill eller behöver och kan därför inte förmedla detta till oss. Han eller hon kan säga en sak men mena en annan.

Är det vanligt att ha både somatiska sjukdomar och demenssjukdom i kombination, vilka utmaningar innebär det i så fall?

– Jag upplever att det kan vara så, då man ofta får någon sorts somatisk sjukdom när man blir äldre. Utmaningar kan till exempel vara att personen glömmer vilka somatiska hinder han eller hon har. Man minns till exempel inte att man inte kan gå.

Du jobbar som nattundersköterska med demensansvar, vad innebär det?

– Det innebär att jag har gått utbildning till demensansvarig. Jag ska till exempel kunna hålla i reflektioner, delta i nätverksträffar samt stötta och arbeta utefter demensutbildningen.

Varför behövs det ett demensansvar även på natten?

– Dygnet har 24 timmar och varje timme är lika viktig, med en demenssjukdom är det svårt att skilja på dag och natt. Därför behöver det finns samma kompetens dygnet runt.

– En del personer tycker att mörkret kan vara obehagligt, det är tyst och folktomt när de kommer ut från lägenheten. Personen kanske inte hittar dit han eller hon ska eller är hungrig. Då är det viktigt att vi som personal finns där och kan fånga upp personen, innan hen blir orolig. Jag upplever att oron många gånger yttrar sig i att man vandrar, får svårt att komma till ro eller kanske skriker.

Vilka är utmaningarna och vad är det viktigaste förmågorna ni som arbetar med personer med demenssjukdomar behöver ha för att ge en god och trygg omsorg?

– Utmaningen är alltid att kunna tillgodose varje persons behov, med demens eller ej. Vi behöver vara lyhörda, kunna stanna upp och försöka förstå. Finnas där, nära inpå eller en bit ifrån för att se vad som behövs, när personen inte längre har förmågan att förmedla det själv.