Melat kom ensam till Sverige från Eritrea för tre år sedan. Idag jobbar hon som vårdbiträde på Vardagas demensboende Söndagsgården i Farsta. – Det här har gett mig mer än bara ett jobb. Jag gör något meningsfullt och lär känna den svenska kulturen, säger Melat.
Ambeas, Nytidas och Vardagas projekt för att erbjuda praktik till asylsökande är i full gång. Målet är att ta emot 2 000 praktikanter under två år, fördelat på 500 praktikplatser gånger fyra perioder om 6 månader. Hittills har man tagit emot runt 100 praktikanter och många av dem har efter avslutad praktik fått en anställning.
En av dem är Melat som vi träffade första gången i våras. Hon hade precis påbörjat sin praktik på Söndagensgården och föredrog att ta intervjun på engelska. Sex månader senare ses vi igen och denna gång pratar vi svenska. Melat har fått uppehållstillstånd, läser svenska för invandrare och har fått en anställning som vårdbiträde på Söndagsgården.
– Det betyder väldigt mycket för mig att jag fått ett jobb, det har förändrat mitt liv helt. Innan jag fick praktik gjorde jag nästan ingenting och pratade sällan svenska. Nu gör jag något meningsfullt varje dag och det mycket lättare att komma in i ett samhälle om man har ett jobb. Jag har väldigt snälla kollegor som hjälp mig med allt från svenskundervisning till uppehållstillstånd, säger Melat.
Vad lockade dig till äldreomsorgen?
– Jag tycker om att ta hand om andra människor. Och jag tycker om att jobba med äldre, pyssla om dem och sitta och prata med dem. Jag tror de tycker om att prata med mig också. De brukar visa mig sina gamla fotoalbum och berätta om hur det var i Sverige förr i tiden. Det är ett bra sätt för mig att lära mig om Sverige, säger Melat.
Demensboendet Söndagsgården har varit med från start i Vardagas och Migrationsverkets gemensamma satsning för att erbjuda asylsökande praktik. Hittills har projektet skapat 100 praktikplatser åt personer med varierad vårdbakgrund, varav åtta platser förlagts till Söndagsgården. Verksamhetschef Madeleine Wahlström berättar att projektet har fört mycket positivt med sig.
Verksamhetschef Madeleine och Melat på Söndagsgårdens soliga balkong.
– Det är fina och omsorgsfulla extra händer vi har fått här på Söndagsgården. Arbetet med personer med demenssjukdom kräver att man låter saker och ting ta den tid det tar. Våra praktikanter är jättebra på det. De sitter långa stunder och pratar, går långa promenader och förmedlar ett särskilt lugn till de boende, säger Madeleine.
Att de flesta praktikanter inledningsvis har begränsade kunskaper ser inte Madeleine som något problem och påpekar att det inte alltid är genom det talade ordet man når fram till personer med demenssjukdom. Madeleine ger ett exempel från verkligheten.
– Nyligen var en av våra praktikanter den enda på avdelningen som lyckades få en orolig boende att duscha. Med rätt tonfall, beröring och kroppsspråk fick hon den här kvinnan att känna sig trygg. Det var jättefint, säger Madeleine.