När en person flyttar in på ett av Vardagas boenden, ber vi personen eller de anhöriga att fylla i en levnadsberättelse, alltså en historik över personens liv.
Syftet med levnadsberättelsen är att de som arbetar i omsorgen ska lära känna den person de möter. Då kan de lättare förstå, trösta och stödja när minnet sviker och skapa meningsfulla dagar. Levnadsberättelsen är extra betydelsefull för personer som har svårt att minnas sitt liv eller som inte kan göra sig förstådda.
Levnadsberättelsen innehåller dels allmänna saker som namn och födelsedatum, var personen har bott och vilket yrke hen har haft. Men också mer personliga saker, som partners, omskakande upplevelser, rädslor och sorg. Det är inte av nyfikenhet som medarbetarna behöver känna till sådana saker, utan för att de ska kunna hjälpa så bra som möjligt.
– För oss är det viktigt att veta om en boende är rädd för exempelvis vatten eller att åka hiss. Då kan vi förstå och hantera oro som uppstår när personen ska duscha eller förflytta sig mellan våningsplan. Eller om personen är orolig på kvällen, kanske det är så enkelt att hen vill ha lampan tänd. Sådana små och stora saker behöver därför finnas med i levnadsberättelsen som ett underlag för hur vi ger den boende omsorg. Många gånger kan vi slippa att ge medicin mot oron, när vi kan lugna utifrån den kunskap vi har om den boende, säger Veronika Björklund, gruppchef på demensboendet Vardaga Villa Orrholmen i Karlstad.
Veronika ger ett konkret exempel:
– En boende var ofta orolig, pratade om vatten som måste stängas av och att han måste iväg. Han skruvade på kranar och andra saker hela tiden. Genom levnadsberättelsen fick vi veta att han arbetat på ett vattenkraftverk och bland annat haft jourtjänstgöring för olika akuta åtgärder. Vi ordnade ett aktivitetsbord åt honom med olika saker som han kunde skruva på. Då blev han betydligt lugnare.
Öppnar för samtal
Dessutom ger levnadsberättelsen öppningar för samtal. Det blir enklare för medarbetarna att samtala på ett lättsamt sätt med de boende, kunna lugna oro eller bara få en trevlig pratstund. Kunskap om de boendes intressen underlättar när aktiviteter ska planeras.
– Det är också bra att veta vad den boende tycker om för musik. Vi kan ofta skapa lugn och avleda oro genom att sätta på en persons favoritmusik. Musiken är ett språk som finns kvar när orden försvinner, säger Veronika Björklund.
Omfattas av sekretess
Självklart omfattas levnadsberättelsen av sekretess som all annan dokumentation i vården och omsorgen. Den är också ett levande dokument, som kan kompletteras och ändras. Den boende bestämmer hur levnadsberättelsen ska hanteras efter att hen har gått bort. Till exempel om den ska förstöras eller om de anhöriga får ta del av den.
Sammantaget vill Veronika Björklund understryka hur viktigt det är att ta sig tiden att fylla i en levnadsberättelse.
– Även om den boende inte kan göra det själv eller om de anhöriga inte har kunskap om allt, är det viktigt för oss att få veta det som är möjligt att berätta. Varje liten pusselbit är värdefull för att ge en så god omsorg som möjligt för varje enskild individ, säger hon.