Han flydde från krigets Irak och blev en uppskattad kollega och undersköterska inom Vardaga. Träffa Rebaz Jaf – en av cirka 1200 nyanlända som de senaste fem åren gjort praktik eller arbetet inom Ambea-koncernen.
– Här på Höstfibblan har vi 20 boende – 19 av dem kallar mig älskling, säger Rebaz Jaf på telefon, skrattar och tillägger kärleksfullt:
– Jag ser dem som gamla släktingar. Här tar vi hand om våra kära mammor och pappor som har jobbat mycket. Nu är de trötta och behöver vila.
Flykten från IS
Idag är Rebaz är en omtyckt medarbetare på äldreboendet Höstfibblan i Täby norr om Stockholm – men det var inget som fanns i hans föreställningsvärld för bara sju år sedan. Då arbetade han som röntgensjuksköterska och levde med sin familj – fru och två små söner – i en mindre stad nära Iraks huvudstad Bagdad.
Allt förändrades när terrororganisationen IS (Den islamiska staten) 2014 tog över området. Rebaz flydde med familjen till norra Irak, och därefter vidare till Sverige.
– Min frus bröder hade bott i Sverige länge – typ 20-25 år – så vi visste att det var ett bra land för familjer, förklarar Rebaz.
Språkpraktik hos Vardaga
Den 31 december 2015 kom familjen till Göteborg och snart flyttade de in hos en släkting i Hjulsta utanför Stockholm. Under många intervjuer med Migrationsverket framhöll Rebaz sitt yrkeskunnande som sjuksköterska. Efter cirka tio månader i Sverige öppnade sig möjlighet att göra språkpraktik på Vardaga.
– På Migrationsverket sa de: Det är upp till dig om du vill ta det. Du får lära dig mer svenska och får dagersättning som tidigare. För mig var det självklart att hoppa på – jag ville jättegärna jobba.
Praktiken gjorde Rebaz på äldreboendet Mariebergsgatan i centrala Stockholm. Med värme i rösten pratar han om sin första chef och kollegorna.
– Alla var jättegulliga. Jag fick lära mig hur man tar hand om de boende, hur man lagar maten och tar hand om deras kläder. Det var roligt och nytt – stor skillnad jämfört med sjukhus i Irak. Och jag fick mycket hjälp med språket. Kollegorna sa till mig när jag gjorde fel, alltid på ett bra sätt.
Fast jobb gav uppehållstillstånd
Med hjälp av goda referenser från Marieberg fick Rebaz timanställning på äldreboendet Söndagsgården i Farsta, där han fortsatte att utveckla sina kunskaper om omsorg och svenska språket.
En ledsen och orolig tid följde för familjen Jaf när Migrationsverket avslog deras asylansökan. I det läget behövde Rebaz en fast anställning för att familjen skulle kunna stanna i Sverige. Återigen fick han – genom sitt yrkeskunnande och goda referenser – ett jobb inom Vardaga – den här gången fast.
– Det var en enorm lättnad. Sedan dess har jag varit på Höstfibblan och trivs jättebra. Jag uppskattar all tid och alla personer jag träffat på Vardaga.
Framtid i Sverige
Idag bor Rebaz med sin familj i Skärholmen. Hans fru, som i Irak var engelsklärare, arbetar inom barnomsorgen. Sönerna är flytande i svenska och presterar bra i skolan, och det har kommit en lillasyster i familjen – född i Sverige.
– Jag är så stolt över mina barn. Vi vill inte åka tillbaka – Sverige är vårt hemland nu. Här finns frihet och rättigheter för familjen. Och vardagen fungerar – det finns el, vatten och gatorna är hela, säger Rebaz.
Framöver hoppas han kunna validera sin examen och arbeta som röntgensjuksköterska i Sverige
– Jag blev nästan godkänd, men sedan kom corona och det har varit tufft på jobbet, så jag avvaktar.
Språk och driv är nyckeln
Till landsmän och andra nyanlända har Rebaz två tips som han tror är avgörande för att etablera sig i Sverige.
– Försök att lära dig svenska rätt och fint. Jag har kämpat mycket med språket och fortsätter göra det. På min lediga tid läser jag svenska på ABF.
Men lika viktigt är att vara driven och våga fråga om hjälp, betonar han.
– Skäms inte och lås inte in dig i huset! Man måste jobba, träffa folk och säga: Här är jag – jag kan jobba, jag är här och vill vara en del av samhället.