Ännu pågår besöksförbudet på Sveriges äldreboenden – en tuff situation för både äldre och deras närstående. Här svarar Liselotte Björk, demensvårdsutvecklare på Vardaga, på vanliga frågor från närstående och ger konkreta tips som kan underlätta.

 

Här kan du se en inspelning av höstens första webbinarium på samma tema som frågorna nedan.

Medverkar gör Liselotte Björk och Anna-Karin Ehdwall, Vardaga.

Närståendefråga 1: Kan min pappa glömma bort mig?

Min pappa lever med en demenssjukdom. Förut hälsade jag på honom flera gånger i veckan. Nu med tidsbokning för utomhusbesök blir det mycket mer sällan. Kan han glömma bort mig?

Liselotte Björk:

– Det är förstås en svår tanke att brottas med – men jag tycker att du ska känna hopp. Alla har ju inte möjlighet att träffa sina nära och kära så ofta i vanliga fall heller och det kan gå långa perioder mellan besöken. Min upplevelser är att ett igenkännande ändå finns där när man väl träffas. Kanske kan din pappa inte säga att du är hans son eller dotter – för så kan ju demenssjukdomen vara – men han blir ändå glad av ditt besök. Han märker att det är något välbekant med ditt ansikte, känner igen din röst eller din doft och kommer ihåg de varma känslor han har för dig. Det lämnar kvar en god känsla i hans kropp som kan dröja sig kvar länge, ofta flera timmar efter besöket. Det är en glädje som inte ska underskattas.

– Som personal kan vi dessutom påminna och förstärka: ”Vad härligt det var när din son/dotter och du pratades vid i förmiddags!” Även om din pappa inte minns, kan vi hjälpa honom att få tillbaka den goda känslan och glädjen från när ni träffades.

 

Närståendefråga 2: Vad ska jag göra med min oro?

För mig är det otroligt jobbigt att inte få komma in på äldreboendet och se hur mamma har det. Äter hon tillräckligt? Får hon hjälp med tandborstningen? Vad ska jag göra med min oro?

Liselotte Björk:

– Gå inte och bär på oron utan se till att få svar från personalen. Ibland säger närstående att de inte vill vara en ”besvärlig anhörig”. Jag säger tvärtom – var en ”besvärlig anhörig”! Känner du inte förtroende för er närmste kontakt, gå vidare till chefen eller Vardagas kundombud. Det här ska du inte bära på ensam – det är viktigt för ditt eget mående.

– Däremot är det klokt att inte ta upp din oro direkt med din närstående, speciellt om han eller hon lever med en demenssjukdom. När du ställer oroade frågor som ”Får du verkligen tillräckligt med mat nu?”, ”Glömmer de att påminna om tandborstningen”, ”Har ni tråkigt nu?” förmedlar du oroskänslor som kan överföras till din närstående. Din mamma kanske inte riktigt kan förstå eller sortera i det du säger, men hon känner definitivt av din oro. Risken är alltså att du skapar stress och dåligt mående utan att egentligen lösa något problem.

– En tredje sak är att ta kontakt med en anhörigförening – ett forum där du kan lyfta din oro och saknad med andra som är i samma situation och ni kan stötta varandra.

Närståendefråga 3: Det känns svårt att ringa, vad kan underlätta?

Min make har tappat mycket av sitt tal. Jag vill gärna ringa honom varje dag men det känns svårt. Finns det något jag kan göra för att underlätta samtalet?

Liselotte Björk:

– Se till att det finns lättillgängliga bilder på dig på boendet! För er kanske det inte fungerar med Facetime eller andra videosamtalsappar där ni ser varandra. Då kan ni lika gärna prata i telefon samtidigt som din make har en bild av dig framför sig på bordet som ger ett visuellt stöd. Det brukar underlätta mycket.

– Om det är svårt att föra ett samtal så kanske du kan till exempel läsa högt ur en bok eller sjunga en sång. Bara att få höra rösten är viktigt och kan skapa trygghet.

 

Närståendefråga 4: Hur hjälper jag mamma få fatt i minnen?

Jag vill gärna påminna min mamma om mig – för jag vet att det gör henne lugn och trygg. Vad kan jag göra annat än att ringa eller besöka henne?

Liselotte Björk:

– Det finns många sätt att påminna om dig. Ett tips är att göra ett litet bildhäfte som du lämnar till boendet med foton. Skriv också några korta rader till varje bild, för då kan personalen hjälpa till att prata om dem.

– Du kan också lämna in annat material till boendet, till exempel en pläd som doftar av din favoritparfym, eller varför inte musik som hon förknippar med dig? Allt sådant som kan hjälpa henne att få fatt i minnen.

 

Närståendefråga 5: Vad ska jag tänka på under besök utomhus?

Jag brukar besöka pappa på boendes säkra mötesplats utomhus. Det fungerar bra, men jag undrar ändå vad jag ska tänka på. Vad har du för tips?

Liselotte Björk:

– Vad roligt att höra att det fungerar bra. Plexiglaset har ju den fördelen att man kan se varandra och det kan vara nog så viktigt från bådas perspektiv.

– En nackdel är ibland att ljudet dämpas alltför mycket. På en del boende går det att lösa med hörselhjäpmedel, man kan också prova att ringa varandra med mobil under besöket

– Har din pappa språket kvar? Är det svårt med dialogen kan du ta med en bok eller tidning och läsa högt ur istället. Det viktiga är att han ser dig och får höra din röst – och att ni gör något tillsammans, tar en fika eller kanske lyssnar på någon musik ni tycker om.

– Ta hjälp av personalen och säg hur ni vill ha det! Kanske vill ni vara ensamma – eller tvärtom ha någon i personalen hos er. Ibland kan besök väcka starka känslor. Då kan vår personal diskret hålla handen eller ge en kram. Det ersätter naturligtvis inte dig som närstående, men blir ett sätt att göra det bästa i stunden.

 

Gäller till åtminstone 30 september

Besöksförbudet på Sveriges äldreboenden gäller åtminstone till och med den 30 september. Den 15 september ska Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen redovisa sin analys om besöksförbudet bör förlängas ytterligare eller ersättas av annat typ av myndighetsstöd från den 1 oktober.

 

Intresserad av att bo hos oss?

I normala fall är du varmt välkommen att hälsa på oss och få en rundvisning på de boenden du är intresserad av. Nu erbjuder vi istället digitala visningar via Facetime och Whatsapp. Säkert och enkelt. Hitta ett boende för dig här

elementum tempus Nullam Phasellus lectus sed eleifend Donec mi,